vilmarsdotters blogg

Jag skriver igen. Jag har hittat mina ord. Var var de? Vem gömde dem? Rädslan över något värre än kritik. Avstånd, förlöjligande, hånfulla ögon som spottar fram blickar av förakt. För att jag inte är som de. Som de vill ha mig. Skriver sanningen som jag ser den. Kanske. Eller dikt. Bara jag som vet. Hemligheter i bokstävernas rundningar. Ingen har rätt att kasta första stenen. Det finns ingen skuld. Livet är inte svart eller vitt. En ständigt skiftande gråskala där ljuset faller lite som det vill. Eller dit man riktar spotlighten. IKEAs BAROMETER med fem lampor, andrahandsfynd till lättnad för miljön och plånboken eller onödigt dyrt från stilbutiken.
Lyser upp samma sak. Skuggar samma vinklar.

Det var minus arton grader imorse, vilket föranledde skrapning av bilrutor. När jag som bäst stod och skrapade bort isen från framrutan på förarsidan, kommer en man fram till mig och säger att jag ska parkera "där borta" (diffust pekande bakom grannhusen) istället, för han kommer inte ut ur sitt garage när min bil står på den parkeringen jag befinner mig på.
Alla som känner mig vet att jag tar inte order om jag slipper, så jag erbjuder istället att parkera på platsen bredvid den jag står på just nu. Den bredvid är ju inte mitt emot just hans garageport. Efter att jag bemött ett ifrågasättande om vem som lovat mig att stå på gästparkeringen och ett påpekande om att parkeringen endast är för tillfälliga gäster säger karln ytterst irriterat "Varför diskuterar du med mig?"
Jag, som faktiskt bevarar lugnet, meddelar att jag inte har tid med diskussioner för jag har en tid att passa och går sedan runt bilen för att skrapa den andra sidan av framrutan.

Då går karl och öppnar garageporten, går in i garaget och backar ut bilen, kliver ut ur bilen för att stänga porten och kör därifrån.

Min slutsats blir att han måste kunna trolla. Han fick ju inte ut bilen ur garaget för att min stod ivägen. Det sa han ju...

Medan han stängde garageporten gick jag bakom och runt min bil igen, med säkert en halvmeters marginal till hans lilla pyttesedan. Hah!

För övrigt började vi dagen med handledning inför vår grupp-VFU-uppgift på förmiddagen och avslutade med en föreläsning om Skillnad, samt ett seminarie om en av kursböckerna.

På lunchen stuvade jag in hela vår studiegrupp (vi är fem stycken) i bilen och så åkte vi ner till Erikshjälpen och shoppade studentbilligt! Jag köpte två jackor till sonen för sammanlagt 119 kr. Perfekt kurs! :)

När vi kom "hem" efter skolan fick vi veta av vår snälla hyrestant att hon lämnat, inte bara en, utan två hembakta semlor var åt oss i kylskåpet! Guld! 

Bortsett från att jag borde läsa en massa kurslitteratur, läser jag just nu Liam Norbergs bok Insidan. Den rekommenderas.

Nu tänker jag dricka jordgubbste och äta semla! ;D

Det är fascinerande hur människor är rädda för förändring. Hur många är det inte som hellre ser att den närmaste omvärlden förbli som den är, även om den är mer eller mindre eländig, bara för att de är rädda för att det kanske, eventuellt, kan bli värre om något förändras? Speciellt oroväckande är det dessutom ifall förändringen kommer utifrån och inte är väntad. Fenomenet finns både på individ- och på samhällsnivå.
Skomakare, bliv vid din läst - Sadla inte om för allt i världen!
Men, tänk om det inte blir värre med förändring, även om det är en förändring vi inte själva valt?
Tänk om det inte blir någon större skillnad alls?
Eller, förbjudna tanke; Tänk om det på något sätt blir bättre?

Jag vill inte påstå att jag alltid välkomnat alla förändringar i min värld. Långt ifrån. Men, även om jag fortfarande kan oroa mig över förändringar som sker, så har jag lärt mig att de inte är att frukta. Om inget förändras, betyder ju det att vi står och stampar på samma ställe hela tiden och det genererar ju ingen utveckling varken för oss som individer eller för samhället i stort.

För att citera en av de gamla grekerna:
Det enda bestående är förändring. (Herakleitos 500 f.Kr.)

Så, det är väl bara att vi bestämmer oss för vad vi vill bygga när förändringens vindar blåser, vindskydd eller väderkvarnar.