vilmarsdotters blogg

..en människa och tyckte att jag skulle teckna en prenumeration på Dagens Nyheter. Jag gillar DN. Speciellt gillar jag söndagstidningen. Mycket! Men, det är liksom ingen mening med en söndagstidning som är tjock som Joakim von Ankas kassavalvsdörr, om man får den på måndagar! Så, det blir ingen prenumeration på DN. (Som om jag hade råd.)

Jag läser om klasstillhörighet. Arbetarklass, medelklass, underklass. Överklassen är så högt upp så den nämns sällan. Varför? Kanske för att den är svårast att resa till. Läser man böcker om klass, handlar det oftast om klassresor och för det mesta är de gjorda uppåt, till någon form av medelklass. Medelklassen kan nämligen delas upp i fler. Undre och övre medelklass. Gränserna verkar dock vara flytande. Men om man bara tillhör medelklassen kan man andas ut. Då är det grönt. Inget att oroa sig för eller skämmas över. Eller, är det så? Ibland kan man läsa att det är fult att bli bedömd som medelklassig. Hur det än är med detta är det i alla fall ett faktum att det är bättre att vara medelklass, än att tillhöra något av de lägre alternativen. Ett snäpp under medelklassen och man måste genast vara på sin vakt. Arbetarklassen går inte hem överallt. Helt rumsren är den fortfarande inte. För att inte tala om den smått onämnbara underklassen. Där finns de som man verkligen ska akta sig för. Möter man en sådan är det bäst att gå över på andra sidan gatan. Tänk om det smittar, proletariatet!
Detta trots att vi i år skriver 2010 och många påstår att vi lever i ett klasslöst samhälle.
Sådana uttalanden behagar jag personligen högaktningsfullt fnysa åt.

Enligt Wikipedia, som inte är något allvetande orakel men ändå kan ge en viss fingervisning, är definitionen på medelklass följande:
Medelklassen är en benämning på en socioekonomisk samhällsgrupp som utgör ett mellanskikt i samhället. Med avseende på faktorer som inkomst, förmögenhet, utbildning, självständighet i yrkesutövningen och social prestige har medelklassen en mindre gynnsam ställning än överklassen, men en mer gynnsam ställning än arbetarklassen eller underklassen.
Till den övre medelklassen räknas ofta bland annat advokater, överläkare, professorer, mellanchefer och ingenjörer. Till den lägre medelklassen räknas ofta lärare, sjuksköterskor och poliser.
Enligt den klassiska marxismen finns ingen medelklass; där talar man istället om en privilegierad arbetarklass. Inom sociologin används däremot begreppet oftare. Definitionerna är luddiga. En marxistiskt influerad definition av medelklass är människor som har eget kapital, men inte tillräckligt för att inte behöva arbeta. Det är också möjligt att ta fasta på graden av självständighet i arbetet. Medelklassyrken har då betydande frihet för den enskilda att själv avgöra vilka metoder som skall användas för att uppnå ett givet mål.
I dag kan en arbetare i Skandinavien ha en högre livsinkomst än många akademiker, vilket reflekterar att socioekonomisk position beror på fler variabler än löneinkomst.

Så, om man ska gå efter denna definitionen kommer jag alltså som färdigutbildad lärare att tillhöra den lägre medelklassen.  Men, gäller det även om jag inte får jobb? Eller sjunker jag ner igen då?

Vissa säger att det finns olika kapital, ekonomiska och kulturella, som betecknar vilken klasstillhörighet man har. Medelklassen och uppåt har gott om båda sorterna. Åtminstone med mina mått mätt. Men jag undrar, om man besitter starkt kulturellt kapital och minimalt ekonomiskt, var är man då? Jag tror att det beror på vilken omgivning man har och var man startade sin levnadsbana. Men, det är bara min teori.

Jag läser om Annelie Jordahl. Hon menar att skillnader i klasstillhörighet idag handlar mer om referensramar och språk, än om pengar. Kanske. Men, pengar hör också dit. Klass har med makt att göra. Hur mycket makt man har att påverka. Kunskap är makt, visst. Men, pengar också.

För övrigt läser man sällan om klasstillhörighet ifrån ett underifrånperspektiv. Om det inte skrivs retroaktivt, av någon som tagit sig upp och blickar tillbaka. De som är kvar på botten blir sällan utgivna. Eller, skriver de inte? Är det avsaknaden av kulturellt kapital som hindrar dem? Det har jag svårt att tro. Jag skriver ju. Men, utgiven är jag inte. Än. Om jag någonsin kommer att bli det beror väl mest på om jag själv slutar sätta mentala klasskäppar i hjulet. Som till exempel:
Har inte kontakterna som behövs.
Skriver inte bra nog.
Ingen vill läsa det.
Har ingen möjlighet att ta mig tid till att skriva en hel bok.

Var och klippte gräset där ikväll. :)

...borde jag städa garderoben. Egentligen borde jag göra mig av med en massa kläder. Egentligen borde jag göra mig av med en massa annat också. Egentligen, borde jag städa.

Jag tänker fara till stranden.

2/7: Fredrika - Örnsköldsvik - Eden - Härnösand - Färila - Tönnebro - Avesta - Hallstahammar - Strängnäs
Privatchaufför till Stockholm och hotell Scandic Continental.

3/7: Stockholm. T-banan till Söders underbara värld & sen tillbaka, fast till Gamla Stan och promenix via Drottninggatan till Centralen. Tåg till Strängnäs, via Västerås pga av de bygger om banan Strängnäs-Sthlm.

4/7: Strängnäs - Hallstahammar; Agnäsdalsgatan & Lustigkulla - Avesta - Tönnebro - Docksta - Åsele - Fredrika.

Första stopp i Ö-vik var busstationen där min kära svärmor & Emma skulle av. In en sväng på OKQ8 och sen till Eden där de hade sååå söta jämthundsvalpar som bara var en vecka gamla! Där lämnade vi Anna. Ja, Kristinas kofta blev också kvar där. Som tur var behövdes det inte mycket kläder. Soligt och varmt hela helgen! :)



Nästa liten och söt sak var lille Edvin i Färila, som jag inte tänker lägga ut bild på. :)
Efter att ha letat oss fram till rätt adress i Hallsta åkte jag vidare till Strängnäs och där var Bengt snäll och skjutsade in oss till stan. Tack och lov, för klockan hade blivit seeeent! I bilen kom Susanna på att hon hade glömt sin mobil och presentboxen som skulle vara med för våra ansiktsbehandlingar. Jag hade bara glömt bokningsbekräftelsen som jag fått från hotellet. Jaja, sånt händer. Allt gick bra ändå. Hur som helst, 23:58 klev vi in på rummet och möttes av Beatles! Överallt!



Färggrant och fint var det!



Med utsikt över Centralen och delar av stadslivet.

   

Vi var hungriga, så vi styrde våra steg mot hotellbaren, bara för att få höra att de hade stängt köket för kvällen. Hm.. Vad göra? Trötta var vi också. Vi gick ut och gick runt hörnet till McD. Ett meal senare var vi tillbaka på hotellrummet och gjorde kväll, istället för att göra stan. Åldern kanske börjar ta ut sin rätt?

Lördagen började med hotellfrukost och fortsatte med en tur med T-banans gröna linje ner till Medborgarplatsen. Vi strosade på Söder till det var dags för facial på Sahlstén Skin Care som ägs av en mycket trevlig och kompetent kvinna. :)

 

Här inne, var det vi fick våra ansiktsbehandlingar, som hon sa att vi egentligen inte behövde! :)

Sen åkte vi till Gamla Stan, strosade, lunchade på Café Gråmunken och gick sen en sväng på Drottninggatan innan vi tog tåget till Strängnäs.



Väl hemma i Strängnäs tog jag ett dopp i poolen innan grillmiddagen. Ett glas rosé som min käre sambo hade skickat med till oss blev det också före maten.

På söndagsmorgonen styrde jag kosan upp till Maria för en kopp kaffe innan jag skulle plocka upp Kristina igen. På väg dit passerade jag dessa vackra linfält som jag bara var tvungen att stanna och fotografera.

Helgen har varit mycket trevlig! :)
Uppdaterar senare. Nu ska jag ut i solen.

Telefonerna fungerar!

Jag klarade omtentan och har nu officiellt sommarlov!

Imorgon kör jag ner till Susanna! Åker in i Färila en sväng och kikar på lille Edvin på vägen ner. Kommer hem på söndagkväll. Nu ska jag packa. :)

I över ett dygn har vi nu varit utan både det fasta nätet och mobilnätet. Endast uppe på tempelberget är det mottagning på mobilen. I övrigt står det inte ens "Endast nödsamtal" utan "Ingen täckning". Om det inträffar något akut - ska vi då skicka en brevduva till 112?

För övrigt är det tydligen inte diskbråck pappa lider av, utan han har en nerv som ligger i kläm, hela tiden.