Apropå förändring..
Det är fascinerande hur människor är rädda för förändring. Hur många är det inte som hellre ser att den närmaste omvärlden förbli som den är, även om den är mer eller mindre eländig, bara för att de är rädda för att det kanske, eventuellt, kan bli värre om något förändras? Speciellt oroväckande är det dessutom ifall förändringen kommer utifrån och inte är väntad. Fenomenet finns både på individ- och på samhällsnivå.
Skomakare, bliv vid din läst - Sadla inte om för allt i världen!
Men, tänk om det inte blir värre med förändring, även om det är en förändring vi inte själva valt?
Tänk om det inte blir någon större skillnad alls?
Eller, förbjudna tanke; Tänk om det på något sätt blir bättre?
Jag vill inte påstå att jag alltid välkomnat alla förändringar i min värld. Långt ifrån. Men, även om jag fortfarande kan oroa mig över förändringar som sker, så har jag lärt mig att de inte är att frukta. Om inget förändras, betyder ju det att vi står och stampar på samma ställe hela tiden och det genererar ju ingen utveckling varken för oss som individer eller för samhället i stort.
För att citera en av de gamla grekerna:
Det enda bestående är förändring. (Herakleitos 500 f.Kr.)
Så, det är väl bara att vi bestämmer oss för vad vi vill bygga när förändringens vindar blåser, vindskydd eller väderkvarnar.
