Skriver..
Jag skriver igen. Jag har hittat mina ord. Var var de? Vem gömde dem? Rädslan över något värre än kritik. Avstånd, förlöjligande, hånfulla ögon som spottar fram blickar av förakt. För att jag inte är som de. Som de vill ha mig. Skriver sanningen som jag ser den. Kanske. Eller dikt. Bara jag som vet. Hemligheter i bokstävernas rundningar. Ingen har rätt att kasta första stenen. Det finns ingen skuld. Livet är inte svart eller vitt. En ständigt skiftande gråskala där ljuset faller lite som det vill. Eller dit man riktar spotlighten. IKEAs BAROMETER med fem lampor, andrahandsfynd till lättnad för miljön och plånboken eller onödigt dyrt från stilbutiken.
Lyser upp samma sak. Skuggar samma vinklar.
Vad är det nu för fel, inte på Dig utan på Blogg.se eftersom jag INTE ser vad jag skriver... jag undrar om min kommentar kommer fram ifall Du godkänner den eller om den alltid kommer att lysa med sin frånvaro, märkligt hur som helst, hade väl kanske inte tänkt skriva detta, men nu blev det så.
Jag förstår att Du inte förstår, texten här i kommentarfältet syns inte eller väldigt väldigt svagt det är vad jag inte förstår och vad jag skrev om tidigare.
Kul med praktik.
Ha en bra måndag.
Fixat! :)
