Filosofi..

Läste i en blogg den filosofiska frågan om vad man måste uppleva för att inte vara samma person? Hur många händelser måste ske innan en ändring av vem man är sker?

Vi diskuterade det där på Miun förra veckan, då angående "identitet". Har man en eller flera? Eller är det personligheten och inte identiteten som ändras? Eller är det samma sak? Har man en eller flera samtidigt?

I frågan om när den ändras, skulle jag vilja påstå att det oftast sker en kontinuerlig ändring, som smyger sig på utan att man märker det. Skrämmande egentligen. Men, jag tror att det är sällan människor medvetet byter personlighet, bara så där...bara för att liksom. Visst händer det att människor medvetet går in för att förändras. Men, hur ofta gäller den förändringsviljan då personligheten?

Vad tror ni? 


Kommentarer
Postat av: Åsa, mamma till liten Elin

Ringde mobil men fick inget svar ;-) J hittade den i volvon :) så nu är det luuuugnt.

2010-02-25 @ 18:10:15
Postat av: Katta

En del i det hela kan ha med mognad att göra, olika skeden i livet och hur vi tänkter vid dessa. Den som för dagbok kan enkelt titta tillbaka och se hur han eller hon tänkte då och jämföra med nutidens tankar. Det är inte ovanligt (har jag läst ngnstans, källa saknas =)) att åsikter och åtminstone yttre värderingar ändras och formas om genom åren, precis som du skrev, genom en ständigt pågående och därför inte märkbar förändringsprocess. Minnet säger att vi alltid har tyckt si eller så, men om vi har möjlighet att kolla vad vi verkligen tyckte för, säg 15 år sedan, så kan det mycket väl visa sig att det till och med var något som går stick i stäv med vad vi känner idag inför samma fråga.



Däremot tror jag att personligheten, det personliga varat som vi befinner oss i, den vi ÄR, är väldigt svår att förändra. Jaget har naturligtvis också skapats genom processer, precis som värderingar och åsikter, men jaget tror jag ligger mycket mycket djupare eftersom det skapas i samspel med dem vi som barn är beroende av för vår fysiskt och psykiska överlevnad. Alltså skapas det väldigt tidigt och blir ännu mer osynligt så att säga. Vi skapar känsloscheman som är väldigt svåra att definiera och avskilja från vårt kärnjag, det autentiska självet. Till det krävs HÅRT JOBB! =)



Som du förstår är det helt omöjligt att skriva utförligt och få med alla nyanser, det här är (som vanligt) bara hur jag tror det är i grova drag. Sedan kan man diskutera och utveckla det finmaskiga väldans länge. För det finns många fina maskor. =)

2010-03-01 @ 12:34:09
Postat av: Åsa

Och jag tycker Katta formulerade sig väldigt bra, kort sagt, jag tror som hon :)

2010-03-07 @ 11:41:32
URL: http://mammasgullunge.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0