Abstinens

Dag två utan nikotin. Slutsnusat. En påse tuggummi får agera substitut men hjälper föga. Jag blir så rastlös, splittrad och får sådan ångest att jag tror jag går sönder. Ledsen är jag också. Helt onödigt. Jag gillar inte att vara ledsen. Om jag är ledsen har jag sänkt garden. Har jag gjort det är jag sårbar. Jag vill helst undvika att visa mig sårbar.

En klok människa har sagt till mig (mer än en gång) att man ska inte älta utan blicka framåt. Det är precis en sådan sak som jag skulle kunna säga till någon och verkligen mena det.
Det Är ju verkligen så det är. Man Ska blicka framåt, låta det gamla vara glömt, lära av historien (att vi inget lärt av historien) ta en dag i taget och ett steg i sänder. Framåt. Mot oändligheten och vidare!

Just nu är jag dock i det emotionella läget att jag nöjer mig med att försöka ta tio minuter i taget.

Wish me luck!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0