vilmarsdotters blogg

Jag tror att jag sa nånting om att jag skulle återkomma i språkutvecklingsämnet, när jag passerat due-day. Jag tänker inte kopiera in hela arbetet, det blir för långt. Men, jag lägger in slutordet. Håll till godo:

Slutord.
Skolan skall efterlikna den värld vi lever i, alltså måste vi låta eleverna möta den världen.
I vår undervisning anser jag att vi måste sträva efter att ta ut klassrummet i världen, eller ta in världen i klassrummet. Jag vill att eleverna ska se en mening med det de gör, istället för att få uppgifter uppradade som de ska göra för att exempelvis komma till nästa kapitel innan klockan två på fredag. Jag vill också, som förmodligen framkommit, att eleverna ska få ha roligt medan de lär sig att hantera den värld vi lever i.
De kommer att möta kommunikationssvårigheter, såväl i skolans värld som i den värld de träder ut i efteråt. Det ligger på vårt ansvar att bistå dem med verktyg som gör att de kan hantera dessa på ett för dem tillfredställande sätt. Vi måste göra detta genom att fokusera på deras starka sidor och stötta dem där det behövs, utan att ge dem upplevelsen av att de är mindre värda om de inte hunnit så långt i sin utveckling som kursplanen kräver.
Vi måste lära dem att det är okej att vara annorlunda, eftersom just det är det enda normala. Alla är individer, alltså finns det inte två människor som är lika. Även om styrdokumenten har en strävan efter likformighet på många sätt, för att förenkla betygssättning och bedömning, så åligger det oss som pedagoger att bortse från denna önskan att slipa av kanterna på eleverna så att de passar i mallen. Vi bör sträva efter att så långt som det är möjligt se varje elevs unikum och ge var och en tillfälle, samt det stöd som erfordras, för att var individ ska kunna utvecklas till sin fulla potential.
Eleven skall i skolan mötas av respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. (Lpo 94)
Genom att lära eleverna att samarbeta såväl som att arbeta bredvid varandra utan att störas av varandras olika lärstilar, anser jag att vi gynnar deras utveckling till att bli fullvärdiga samhällsmedborgare och hjälper dem på deras väg mot ett framtida yrkesliv. Genom att skapa olika sociala situationer, där samspel och kommunikation kommer i centrum, ger vi eleverna tillfällen att öva på sådant de dagligen möter och kommer att möta i andra kontexter. Språket är så mycket mer än det talade och skrivna ordet, även om jag personligen tror att den som behärskar skriftens många användningsområden har alla möjligheter att klara sig väl i livet.
Till sist anser jag att jag inte blir en bättre pedagog av att stirra mig blind på att jag ska stärka den fonologiska medvetenheten ena timmen och den semantiska den andra. Jag väljer helst att se till helheten och att försöka integrera så många moment som möjligt i en planerad undervisning, så att de individer som behöver extra träning i det ena eller andra kan få detta tillgodosett utan att andra tycker att det blir tråkigt för att det för dem blir för enkelt. Som jag har lagt upp ovanstående övningar, tror jag att jag kommer åt såväl fonologisk, morfologisk, och syntaktisk medvetenhet, som semantisk och pragmatisk.
Nu tror ni att jag räknar upp dem på slutet bara för att få skrivet svart på vitt att jag vet vilka alla är. Naturligtvis. Jag vet också vad de står för och jag vet att jag tycker att det är tråkigt att läsa om samma saker i olika böcker, men jag gör det eftersom jag är vuxen och förstår vikten av repetition. Eleverna jag kommer att ha, har inte alltid den bilden av repetitionsuppgifter. Därför vill jag ha en omväxlande undervisning, så att de kan repetera utan att tänka på att det är just det de gör.